2 - 2

Viljorna kom till Piteå där man ställdes mot ett heltaggat och aggressivt hemmalag. Storfors ville mycket och ska ha all heder av sin insats. Med tanke på alla spelare vi saknade och den brist på rutin det innebar så får vi vara nöjda med resultatet.

Planen är liten och det studsar lite mer än vad vi är vana vid. Grabbarna är ändå modiga i speluppbyggnaden och försöker rulla boll inledningsvis. Spelmässigt är det jämnt, förutom en jättechans precis i slutet av halvleken så känns det ändå som om vi tar över initiativet mer och mer allteftersom. Mycket beror kanske också på vårt ledningsmål mitt i halvleken signerat Mikael Norberg på straff, efter att pigge Fredrik Borgström blivit fälld. 

Många i laget är kanske fortfarande inte riktigt i matchform och det märks i pausen att man känner sig lite sliten här och där. Vi anar nog att motståndet säkerligen ska komma med en offensiv i början av andra och försöker påtala vikten av att hålla dem stången direkt i inledningen av den akten.

Mest troligt har dock var och en fullt upp med sina egna tankar och prestation för det är ändå ett tämligen yrvaket bortalag som blir tagna på sängen av norrbottningarnas inledning av andra. Vi tar inte riktigt fighten, förlorar således mycket närkamper och gömmer oss lite för varandra, samtidigt som hemmalaget går på rus. Sådana tendenser brukar förr eller senare leda till baklängesmål. Så också denna gång. Storfors tillåts både kvittera och ta ledningen innan vi förmår att mobilisera oss mentalt på nytt. Då är det såklart uppförsbacke i matchen, men ett annat läge mentalt eftersom man då inte längre har något att förlora. Elias Cederblad kvitterar genom en fin individuell prestation på sitt numer patenterade sätt när han bryter in från kanten och placerar in lädret. Vi får ny energi av målet och pressar för ett segermål. Storfors är dock livsfarliga i sina omställningar, mycket tack vare att vi tvingats till många justeringar på mittfältet som gjorde att vi tappade strukturen och raggade boll för mycket i ytterzonerna istället för att i första hand täcka de viktigaste ytorna centralt. Mot bakgrund av det får vi vara nöjda med att det inte blir fler mål i matchen.

Summa sumarum en match vi kan dra mycket lärdomar av. Det blir tydligt att vi inte riktigt förmår att våga och tro på vårt spelsätt när vi blir satta under press. Det är något som kommer med rutin och det var, som bekant, många nya idag. Det är lite som att lära sig cykla. Tror man att man ska ramla så kommer man mest troligt att göra det. Det handlar om att göra samma sak i skarpt läge som på träning. Om alla är övertygade om att de kan cykla så kommer de också att kunna cykla. Då handlar det bara om att hitta rätt balans, i dubbel bemärkelse...

Emil Lundquist gör en formidabel insats i mål. Vilka målvakter vi har! Ziad Ghanoum tar stort ansvar och visar vilken tillgång han är i försvaret med sin bolltrygghet. Fredrik Borgström står för en stark insats, i synnerhet i första halvlek och Elias Cederblads kvitteringsmål andas klass. Övriga kan och kommer att bli bättre. Vi kan inte begära mer med så många debutanter på planen samtidigt. Det som man som ledare vill se är att de spelare som har några år i tvåan under västen verkligen kliver fram och gör skillnad sådana här gånger. Där krävs lite självrannsakan eventuellt. Vi behöver också jobba med att höja varandra i pressade situationer för att alla ska känna sig bekväma. Det gäller såväl spelare som oss ledare.

Nytt derby väntar på onsdag. Den här gången i serien och på Haraldsängen av allt att döma. Det blir något helt annat än matchen i tisdags. Det är bara att förbereda sig ordentligt både mentalt och fysiskt för samtliga. Precis som lagkapten Anton klokt påpekade efter matchen så är det extra viktigt att sköta sömn, kost och ta hand om sina skavanker nu när schemat är som det är.

Erik Johansson